Rossmix San Sebastian "Sam"

Sam 10 veckor.

Sam vår nya buse

Ett år har gått sedan Lesley lämnade oss. Jag saknar honom fortfarande men sorgen har lagt sig. Det kallas ett sorgeår och nu har jag haft mitt.

Ett tag tänkte jag att det kanske räcker med en pigg Gulla hemma men både Gullan, husse och jag saknar en hund till och nu är det dags.

Åter är det bästa Helene som är uppfödare men den här gången är även min vän Lena med då det är hon som har fött upp tiken som är mamma till valparna. En himla bra kombination av vänner och hundar tycker jag.

Valpliv innebär mycket skura och passa så den inte gör sig illa. Det låter inte så kul men ni som har hundar vet vilken underbar tid det är.

Valpbilder på Sam finns här fotoalbum 

 

Han heter Sam

Efter en enkel uteslutningsprocess har vi valt valpen med det bruna halsbandet.

Det var sex hanar som jag var intresserad av att titta närmre på. Dessa sex fick vara med om exakt samma övningar. Genom att iakta hur de agerade i de nya ovana situationerna fick vi en fingervisning om vilken valp som skulle passa undertecknad.

Vi tittade på:

  1. Hur de agerade ensamma utan mor och syskon i en ny miljö, i det här fallet på gräsmattan tio meter ifrån hundgården. Var valpen nyfiken och glad eller blev den orolig och försökte söka sig tillbaka till sin flock?
  2. Hur de närmade sig en sittande människa som inte tog kontakt med valpen.
  3. Om valpen ville leka med en leksak med den nya människan på gräset.
  4. Hur reagerar valpen på en död duva.

Efter denna lilla manövern var valet lätt. Den nyfikna, sociala och glada lilla bruna valpen följer med oss hem. Vi hade haft ögonen på honom tidigare så testet bekräftade bara det vi redan sett. Lite lustigt är att ingen annan familj ville ha honom. Kanske berodde det på att han var så liten och hade mindre päls. Men vi såg honom hela tiden. Helene hade haft ögon på honom sedan länge just för att han är så glad och social så det blir säkert bra. Och det blev bättre än bra han passar oss perfekt.

Sams släktingar

En av alla saker jag gillar med Sam är att jag känner väl till hans släkt/stamtavla vilket jag tycker är intressant då jag kan se var hans egenskaper kommer ifrån.

I och med min vänskap med Helene, kennel Rossmix, har jag vid flera tillfällen, både i Franrike, i Belgien och Sverige träffat Sams farfarsfar Taram och Tarams mamma Cheri och Tarams son Elliot, som är Sams farfar. Elliot är dessutom bror till Reddy som bodde hos oss i drygt sex år.

Helene har även fött upp Olle som är en favorithund. Han är pappa till Ärtan, alltså Sams mormorsfar.

Tack vare min vänskap med Lena och Christer, kennel Sangold, som födde upp Smilla 1997, känner jag Sams mamma Bellis, mormor Ärtanoch mormorsmor Tutan samt mormorsmors mor Monster ganska väl. De är alla tikar som jag tycker mycket om. Förutom att de är roliga och intelligenta hundar är de vacka att se på, lätta att träna och trevliga att leva med, något som jag har erfarenhet av.

Jag kan lugnt säga att Sangoldtikarna präglar sina valpar både till utseende och sätt. De ser likadana ut hela högen som om de vore klonade. Och lilla Sam är sin mormorsmor Tutan upp i dagen.

  • Sam 4 månader

  • Mamma Bellis 4 månader

  • Mamma Bellis

  • Mormor Ärtan

  • Mormor Ärtan

  • Mormors mor Tutan

  • Mormors far Olle (pappa till Ärtan)

  • Farfar Elliot

  • Farfars far Taram